det är mörkt och du har ingenaning om vad du vill. du vet bara att det är så fruktansvärt tungt att andas och ögonen bränner som om de fått höra de finaste ord. drygt trettio meter bort sitter folk och skrattar, skriker och dansar under trädgrenar. du sätter dig på en bänk och tittar på ingenting. känner hur handen skakar fram mobilen, trycker på tvåan och sen ring (jag har henne på kortnummer). säger att du är världens sämsta och brister.
du känner dig som den sämsta vännen i världshistorien och tänder en till.