för ett tag undrade jag om det är möjligt att explodera av total lycka. de jag andats så länge nu även fast luften ibland varit obefintlig stod på scenen framför mig. och hade inte han med göteborgsk dialekt stått med armarna omkring mig hade jag nog aldrig klarat av att stå upp. konfettiregn på closer to the edge och hålla hårt i handen på alibi. luta huvudet tillbaka på hans axel medan jag reser händerna upp mot himlen när jared sjunger "I do believe in the light, raise your hands up to the sky. The fight is done, the war is won. Lift your hands towards the sun." det regnade och jag upplevde magi, min magi.
jag undrade om det är möjligt att explodera av total lycka och sen grät jag. glädjehulkningar och jag gick runt med ett inte lika trasigt leende resten av kvällen/morgonen/alla andra dagar.
imorgon ska jag framkalla mina bilder som jag tog, en hel rulle gick åt på mina fina, fina thirty seconds to mars män och jag önskar att jag spenderat den andra rullen på exakt samma spelning.
den 30 juni 2011 var min dag.