jag hade nästan glömt bort hans trasiga stämma. hur den tränger sig in i varenda liten por på min kropp och hur den läker fast ändå river upp hela mig. och när jag stod vid kravallstaketet med andan i halsen och hans ryckningar där framme på scenen. precis så. så hel men ändå så jävla trasig.
j.t

1 kommentar:

kärleksförklaringar och hatmail